Svenska

NÄRVARO – ETT LEJON

Samtal i närvaro.
Förvånades av.
Kvalitéer som låg gömda.
Under det jag trott var ‘Jag’.

Närvaro. Ett lejon.
Djärvhet. Kraft.
Passion och mod.

Förmågor mitt ‘Jag’.
Inte kunnat se.
Inte trott den haft.
Inte vågat gro.

Redo att agera.
Redo att vara rak.

Utan investering.
Utan något hat.

Rofylld men ej passiv.
Ej behov att va till lags.

Enkel i sin mångfald.
Mer än masken ‘Jag’.

Levande inom mig.
Stilla väntar på sin chans.

Att dela sig med världen.
Att visa upp sin dans.

Om du vill men inte vågar.
Frågar ”Bra, men snälla hur?”

Ta en sekund.
Minns.

Din närvaro är ett lejon.
Öppna upp din bur.

~ David

VÅR DUBBLA NATUR

Kött. Blod.
Piss. Skit.

Liv. Lust.
Kärlek. Visdom.

Andas. Äta. Kyssas. Skapa. Lyssna.
Vara. Tänka. Flöda.

Fysisk form.
Formlöst mysterium.

En dubbel natur.
Av mänsklig design.

Som fängslar.
Som stöttar.

Som flagnar.
Som spirar.

Utan den ena.
Segel utan vind.

Utan den andra.
Vind utan segel.

Att gifta de båda.
Förenas till ett.

Kyssas med kärlek.
Andas med flyt.
Äta med ro.
Skapa med spirit.
Prata med visdom.

En dubbel natur.
Av mänsklig design.

~ David

EN NY DAG

En ny dag gryr.
Du slår upp ögonen.

Vad är det för dag idag?
När ska jag vara på jobbet?

Du klär dig.
Byxor. Strumpor. Tröja.

Utan att tänka dig för åker den på.
Tankekostymen.

Välskräddade idéer om dig själv.
Om omvärlden.
Och vad du varit med om.

Statiska.
Men i alla fall trygga.

Självkritiska.
Men i alla fall bekanta.

————————————–

En annan del i dig sov aldrig.
Alltid öppen för just denna stund med all sin magi.

En vaken avslappning som tar sig an dagen.
Stund för stund.

En plats i dig som fortfarande är luftig och fri.
Trots kostymens tighta sömmar.

En del av dig som alltid haft din rygg.
Som burit dig i tuffa tider.
När ‘Du’ tappade fotfästet.

—————————————

En ny dag gryr.
Du slår upp ögonen.

Ah, dag.
Mot jobbet.

Du klär dig.
Byxor. Strumpor. Tröja.

Tankekostymen är påväg på.
Du fångar dig själv.

Den ser inte så viktig ut.
Ditt sinne är klart.

Kanske är den påväg på vid lunch.
Den ser fortfarande inte viktig ut.

Du andas fritt.
Du förvånas.

Av hur lätt det kan vara.
Nästan som en del av din design.

Du möter dagen.
Stund för stund.

~ David

INTE VISSTE JAG

Inte visste jag.
Att problemet inte var att jag kände.
Att problemet var att jag inte trodde jag borde känna.

Glädje, eufori, lycka.
Absolut.

Sorg, oro, stress.
Aldrig.

Ett oskyldigt misstag.
Något jag lärt mig.

”Jag borde inte känna såhär”
”Jag borde vara gladare”
”När ska det ta slut?”
”Jag måste nog läsa en bok till”

Inte visste jag.
Hur många tabun jag givit mig själv.

Inte visste jag.
Att det var temporärt.

Inte visste jag.
Friheten. I att tillåta sig känna allt.

Inte visste jag.
Flexibiliteten. I att följsamt vandra över hela känslospekrat.

Inte visste jag.
Om att vara tacksamhet för mina toppar.
Om att vara mild i mina dalar.

Nu vet jag.
Problemet är inte att jag känner.
Problemet är att jag inte tror jag borde känna.

~ David

ETT SANT MÖTE

Du har något på hjärtat.
Jag ser det.

Du gör ditt bästa för att dölja det.
För att låta mig se lite, men inte allt.

Jag är nyfiken.
Vill bortom din mask.
Vill se den friska kärnan i dig.

Lyssnar tyst.
Lyssnar bakom orden.
På vad du egentligen säger.

Plötsligt hör jag.
Du har ont.

Du vet inte vad du ska göra.
Med allt det du har i ditt bröst.

Jag frågar.

Din fasad spricker.
Trycket har byggts upp för länge.
Blivit för högt.

Ut väller allt det där mänskliga.
Ut väller allt det där levande.

Sorg, mörker och oro.
Kärlek, ljus och välmening.

Jag lyssnar.
Tyst.

Allt ligger på bordet.
Allt är blottat.

Vi faller tillsammans.
Vi tystnar.

Två själar möts.
Blir en närvaro.

Jag pekar ut för dig.
Detta är ditt sanna Jag.
Du ler.

Något i dig visste redan.

~ David

STILLHET

Min vän.
Den stillhet du söker.
Ligger gömd där inom dig.

Oskyldigt glömd.
Under alla strategier.

En utandning bort.
En avslappning hem.

Det – var aldrig menat som en kamp.
Du – var aldrig någon att fixa.

Allt det du kände.
Olika smaker på känslobuffén.

Obehagligt? Ja.
Beständigt? Nej.

För medan allt pågick.
Observerade en vaken stillhet.

Ett okritiskt öga.
Din essens.

Ödmjukt redo.
Att fånga dig.

Att säga.
Välkommen hem!

~ David

INSPIRATION – IN SPIRIT

Vad brinner i ditt hjärtas hjärta?
Bubblar. Spirar. Flödar.

Vad vill bli delat med världen?
Utan ambition, mål eller agenda.

Att göra bara för att göra.
Att förlora sig i en inre rörelse.

Låta tiden upphöra.
Bli ett verktyg för djupaste kreation.
Inifrån – och ut.

Vad är ditt uttryck?
På det sätt en fågel kvittrar.
En blomma blommar.

Vad vill komma ut via dig?
Utan någon särskild anledning.

~ David

KONSTEN ATT INTE FIXA

Vad som än är din värld just nu.
Oavsett hur mycket det stormar.

Sorg, stress, oro och ilska.
Ge dig själv möjligheten att se något nytt.

Bara för denna gången.
Försök inte fixa.
Försök inte lösa.
Försök inte tvinga bort.

Bara för denna gången.
Låt det vara.
Låt DIG vara.
Låt dig känna.

Känna allt som far igenom dig.
Känna allt som vibrerar, skaver, mullrar.
Explosion och implosion.

Vågor i ditt hav.
Moln på din himmel.

En naturlig rörelse av ditt varande.
Ett uttryck av diagnosen ‘Människa’.

Håll det med kärlek.
Håll det med mildhet.

Försök inte lösa.
Försök inte fixa.
Bara för denna gången.

Bara för denna gången.

~ David

OM ORO

Ett öga mot horisonten.
Försöket att lösa problem som inte än kommit.
Det syrliga suget i magen som skvallrar om fara.

Eller.

En påminnelse.
En påminnelse om att komma hem.
En påminnelse om var och när du är, just nu.
En påminnelse om din storhet.

En chans.
En chans att förlåta dig själv.
En chans att låta oron lösas upp i ditt varande.
En chans att se den skarpa kontrasten mot ditt sanna jag.

Som svarta åskmoln när solens strålar tränger igenom.

~ David

EN ENDA LÅNG UTANDNING

EN ENDA LÅNG UTANDNING

En seminariedeltagare berättade nyligen för mig att han i tiden efter ett seminarie känt att han kunnat andas ut, varit helt avslappnad och förtydligade detta genom ett djupt ”Aaaaaah!”

‘Bra, det var ungefär hela min ambition’, svarade jag och mös.

För alla möten jag har, individuellt som i grupp önskar jag inget hellre än att personen ‘landar i en mjuk, behaglig känsla’.

Syftet med det är inte att det ska kännas bättre för personen i stunden för att senare åter förlora sig i sin gamla tankevärld.

Syftet är att peka varje individ mot ett nytt djup i sig själv där hen kan vakna upp till faktumet att den behagliga känslan alltid är tillgänglig och att den alltid funnits där, även under de mörkaste stormar av tankar och känslor.

Ibland tänker jag att hela min ‘inre resa’ varit en enda lång utandning. Ett enda långt avslappnade in i den känslan. Ett tillåtande för mig själv att ha det bättre och bättre – Utan någon speciell anledning.

En sådan insikt betyder givetvis inte att man aldrig kommer känna oro, ilska, stress eller ångest men för mig personligen har det betytt att jag oavsett hur mörkt det ser ut alltid tycks ha den där lilla rösten i bakhuvudet som påminner mig:

”Psst, det här är temporärt. Sitt lugnt i båten”

När vi vet att vi har välmående i oss. När vi vet att vi har utrymme nog att hålla vad som än passerar igenom oss även om det känns förskräckligt obehagligt – Då har vi inre frihet.

”Aaaaaah!”

~ David